Upp och ner fram och tillbaka

Usch, de senaste veckorna så har måendet rasat neråt. Jag vet inte riktigt varför och börjar fundera över om medicinen faktiskt fungerar på mig eller ej. Jag har varit sååååå otroligt trött de senaste veckorna och sover nästan 10 timmar per natt. Tyvärr är grannen under mig igång med sina nattliga samtal igen och han har väckt mig nu 3 nätter på raken. Jag är sååå nära att går ner att prata med honom igen, det är ALDRIG tyst. Han dunkar och smäller och flyttar möbler, han är så högljudd och har gjort mina nerver helt utslagna. Jag hoppas verkligen att det stämmer att han kommer att åka över havet den 8 mars, håller tummarna. För jag behöver lugn och ro, behöver få kunna lägga mig när jag vill och få sova så länge jag vill. 
 
Jobbet går också dåligt just nu, men jag försöker ändå kämpa på. Det är mycket jag kan göra som inte tar så mycket energi, men jag skulle också behöva skriva två rapporter. Jag har dock jättebra kollegor som tröstar och visar intresse. Helt galet vad snälla de är. Jag får leenden och intressanta frågor, jag får frågor om hur jag mår - vilket är guld värt. Jag tror inte det är många som förstår hur viktig den frågan är. 
 
Det värsta just nu (förutom grannen under) är att jag gått upp så mycket i vikt och att de flesta av mina kläder inte passar längre. Jag känner mig inte bekväm alls längre med hur kroppen är. Jag måste ha gått upp alla 15 kg som jag gick ner för 2 år sedan och jag undrar om jag någonsin kommer hitta energin igen att gå ner dem. Jag skulle behöva det. Jag vill kunna ha mina fina kläder, jag vill orka med en hel danskväll utan att tappa andan. Jag vill orka leka med syskonbarnen. Jag vill ju helt enkelt må bra igen, men hur ska jag nå dit om nu inte medicinen tycks hjälpa. Hur ska jag då kunna komma igång med träning och mat igen? 

Lördag

Tappade lite energi nu, men ska försöka ta ett ryck till. Kanske äta något, ta en D-vitamin, får se om jag kan locka fram lite mer ur mig idag. Hade velat möblera om mitt sovrum, förutom diska klart och baka bullar. Just tvättat klart i varje fall, känns skönt. 

Fredagsfeeling...

Tänk att jag faktiskt har lite. Jag ser fram emot denna helg, trots att jag egentligen bara planerar att städa och tvätta, kanske baka lite och laga matlådor. Men det känns bra. Det känns som om jag är på väg åt rätt håll, så håll tummarna. Plus att de där aktiviteterna ju tillåter mig att lyssna på poddar och ljudböcker. Tar igen en massa Historiepodden avsnitt, plus att jag har börjat lyssna på en ny ljudbok som heter Världen utan dig, skriven av Jill Santopolo, som började rätt trist, men har bättrat sig rejält allt eftersom. Blir spännande att se vart den tar oss.
 
Fortfarande trött som attan, men blev positivt överaskad av nya läkaren jag träffade idag som faktiskt sa så att "du ska ju kunna leva också och livet är upp och ner". Medicinen fortsätter jag med så länge jag känner att jag behöver den, men minst i 6 månader till från och med idag. Jag ska sätta upp lite mål här framöver nu, framförallt för att komma igång med träning igen. Jag saknar det så himla mycket, så kan jag lura mig själv att faktiskt komma igång med det igen så vore det ju fantastiskt.
 
Så helgen blir alltså städa, tvätta, diska, laga mat, titta på OS, titta på På spåret, titta på Melodifestivalen, baka om jag känner för det (ska köpa jäst i varje fall och så ska jag nog prova ett par amerikanska cookies, fick ju chokladknappar av svägerskan från Amerika som ska funka bättre i kakor än svenska som bara smälter).
 
Och vet ni? Snart är det dags för Bokrean och för första gången på länge så har jag en låååång shoppingslista, mest kokböcker!

Ett liv, en dans, en dröm

När botten är nådd och du inser att du inte kommer klara av detta på egen hand, då är det dags att börja rannsaka sitt liv och lära känna sig själv igen.

RSS 2.0