Dags för helg igen

Och jag har packade väskor och presenter och kakor som jag bakat - för denna helg är det dags för namngivningscermonin för mina fina systerbarn. Och jag har blivit ombedd att bli fadder till dem båda <3 Det kommer bli mycket folk och många barn och jag har hjälpt syrran att baka småkakor. Jag älskar ju att baka, men det blev lite stressigt denna gång när energin försvann igår kvällst. Det är ju en effekt av min depression att jag tappar energin ibland och då krävs det enorm viljestyrka att ta tag i saker, men jag lyckades lösa det. 
 
(null)
Jag har till och med köpt nya kläder för tillfället. En jättefin klänning och nya skor som jag hoppas ska passa till - en helt annan färg än jag någonsin brukar köpa annars.  
(null)
Jag bakade chokladsnittar och havreflan.  
(null)
(null)
Och sen gjorde jag kokostoppar eftersom de dels är jättegoda, men också för att de är glutenfria - vilket några av gästerna äter. Känner mig i slutändan nöjd, så hoppas att kakorna håller sig till i morgon. 
(null)
Den fantastiska regnbågen över Västerås igår kväll. Passade bra eftersom det är Pride i Västerås denna helg, och Västerås cityfestival.
 
Tankarna far i kroppen på mig just nu. Hittade en så himla mysig tv-serie på SVT play som heter Någon som du. En Dansk tv-serie om sådan där himlastormande kärlek som får mig att rysa, längta och gråta. Det ger mig alltid energi till en början, innan sorgen kommer över mig. Sorgen över att jag själv aldrig fått vara med om lycklig och besvarad kärlek. Jag hoppas att det inte är försent, men jag vet inte heller hur jag ska hitta den när jag alltid blir förälskad i fel sorts människor, män som redan är tagna, män som aldrig skulle vilja ha mig... Men jag har faktiskt inte gett upp...en dag kommer jag träffa honom. Jag hoppas bara att jag inte behöver vänta för länge. 

Midsommarhelg i Dalarna

Midsommar i Dalarna är något jag för alltid kommer vara tacksam att jag får uppleva. Även om det oftast nu för tiden är lugna kvällar och firande, så är det ändå så otroligt härligt med denna tid på året och att få en möjlighet att umgås med hela fina familjen. För både syrran och brorsan med familjer var hemma i Falun. 
Jag och brorsdöttrarna började dagen med att baka en cheezecake som vi skulle äta till efterrätt  under middagen. Flickorna hade fått så otroligt fina bakkläder av en kompis till svägerskan - förkläde, mössa och grytlappar/handskar. De här tjejerna är så vana att hjälpa till i köket, för både deras mamma och pappa älskar att baka. Fick bra hjälp, även om de börjat hamna i den där åldern nu när det är mycket syskongnabb också. 
Lite senare dök även syrran och familjen upp och syrran tog på sig att fixa blomsterkransar åt alla som ville ha. 
Det blåste mycket, men än en gång hade syrran bra hjälp av brorsdöttrarna som är fullkomligt förälskade i båda sina fastrar. Tur jag och syrran både är lika och väldigt olika. 
Framåt kvällskvisten blev det dags att tillsist åka på majstångsresning. I år valde vi att åka till Vika, för systerdotterns faster ville så himla gärna gå i "tåget" med Meja - finklädda i folkdräkt. Det är första gången M har denna dräkten på sig - en Oredräkt som både jag och syrran (och många av våra kusiner) haft när vi var små. Tror även att hon älskade att ha den på sig för att hon förstod att hon var så fin i den och att folk uppskattade det. A och C var också så otroligt somriga i vita matchande klänningar. 
A och M lekte så himlars bra i helgen. De är ganska nära i ålder - just nu är båda 3 år - och det är så roligt att se hur de blir bättre och bättre vänner för var gång de ses. 
Så vi begav oss till Vika. Litet och gemytligt och alldeles lagomt. En liten regnsskur kom, men inte tillräcklig för att skrämma bort oss. Upp for majstången utan problem och sen blev det dans. 
Syrran och lilla minstingen F som också fick prova på masdräkt, men den är liiiite för stor än så länge. 
 
På midsommardagen var vi nog alla lite lagomt nervösa inför den stora matchen på kvällen och de flesta av oss laddade under hela dagen. Barnen, morfarfar, bror och svåger hade olika versioner av matchtröja på sig. 
Brorsonen J och farfar/morfar/pappa sorterar cd-hyllan. 
Och A och M i fina tröjor. 
 
Det blev ju en helt otroligt spännande match och så otroligt hjärtskärande att förlora i den sista minuten. Men än är inte VM över. Det som däremot kastade en mörk sorti över allt var det enorma hat som dök upp i sociala medier efter matchen och framförallt mot Jimmy Durmaz och hur många som hänvisade till/taggade att rösta på sd i höstens val. Jag undrar jag varför sd fortsätter att hävda att de inte är rasister när så många som röstar på dem är rasister och tycker att sd stöder deras tankar. Usch för rasism och kvinnohat. 

"Faster, jag älskar dig..."

(null)
Mitt äldsta syskonbarn blir 7 år i september, det innebär att jag varit faster i 7 år till en av de mest fantastiska människor jag vet (det är henne jag håller i handen på bilden ovan). Jag har älskat henne helhjärtat sedan brorsan ringde och berättade att hon var här, älskar henne mer för var dag som går och allt eftersom syskon dykt upp (2 st) och 2 systerbarn (så jag är moster också), så inser jag att de här ungarna är mitt liv. De är halva mitt hjärta, de är personer jag skulle göra vad som helst för. Så att då få höra "faster, jag älskar dig, jag älskar dig jättemycket" - då rinner tårarna och hjärtat slår hårdare.   
(null)
Var i Stockholm i helgen och umgicks med brorsbarnen och svägerskan när brorsan var ute på andra äventyr. Sådan chans för lite egentid med svägerskan och de små liven, behövligt och energigivande. Vi badade och åt glass och lekte i lekparken och tittade på film.
(null)
De bor ganska så nära Ålsten, så fick återse min favoritgata - den fantastiska funkisgatan. Svägerskan berättade att även hon älskar denna gata då den påminner henne om hemma (Florida), så förklarade för henne att husen här är gamla, från 1930-talet och är på sätt och vis en del av Art-Deco arkitekturen och då nickade hon instämmande och förstod att det nog inte var så konstigt att hon tyckte att de kändes "osvenska" - även om jag tycker de är väldigt svenska och väldigt mycket funkis. Tycker i varje fall att det är så himla härligt att de har fått bevaras så väl, att skyddsbestämmelser faktiskt hjälpt i det här fallet.
(null)
Lillkillen (16 månader) började också öppna upp sig mer inför mig och känna sig bekväm. Han börjar prata mer och mer och gör allt för att härma sina storasystrar som är hans idoler. Och sen är det så himlars roligt, för han älskar bollar. Kastar redan jättehårt och sparkar gärna på fotbollar. Svägerskan tänker att han kan bli baseballspelare (som det Red Sox fan hon är, jag gillar förvisso också baseball), medan jag tänker fotbollsspelare och kan inte hjälpa att tänka på det som mamma och pappa berättat om brorsan som liten - att man inte kunde gå förbi en fotboll ute utan att han skulle dit och sparka på den.
 
Nu till helgen är det midsommar och då kommer förstås alla syskonbarnen hem till Dalarna för firande. Vi får se om vi kan få till det så att alla åker till samma ställe. Vi har ju egentligen inget midsommarställe som vi alltid åker till, utan har testat lite olika ställen kring Falun. Sundborn ett år, Svärdsjö ett annat, detta år siktar vi nog på Vika.

Ett liv, en dans, en dröm

När botten är nådd och du inser att du inte kommer klara av detta på egen hand, då är det dags att börja rannsaka sitt liv och lära känna sig själv igen.

RSS 2.0