Maj har börjat bra...

(null)

Jag älskar faktiskt dagar när jag är fullbokad från morgon till eftermiddag. Det får mig att känna mig så nöjd och glad när dagen nästan är klar och jag faktiskt känner att jag gjort något. De värsta dagarna är när jag inte har planerat något och inte vet vad jag ska göra - även om "att göra"-listan är jättelång. Och det är den - både på jobbet och hemma.
 
Men jobbdagen idag har varit riktigt bra. Avdelningsmöte och så "låsmöte" med ett av mina uppdrag (läs att vi gick igenom vilka dörrar som skulle ha larm, lås, utrymning, tillgänglighet och vad som krävs då). Sedan har jag fått ett nytt uppdrag i dag, en annan kyrka i bygden där det är byggmöte i morgon. Vanligtvis har jag lite längre tid på mig att förbereda mig, men denna gång tog jag över detta ärende av en kollega som har lite för mycket att göra. Jag och en annan kollega ska också räkna på ett roligt uppdrag som vi gärna vill ha, men kan vara så att vi befinner oss i lite fel del av Sverige för det - men vi tänkte i varje fall räkna på det.
 
Är precis på väg att packa ihop för dagen och ska bege mig hemåt. Jag har tränat yoga både idag och igår, och ska göra det i morgon också är tänkt. Jag skrev också i en intresseanmälan för en annan sak igår där de faktiskt hörde av sig idag och ville prata, men jag missade samtalet, så det känns också lite spännande. En av de där sakerna jag skrev på min mål-lista. Får återkomma mer med det när det blir lite verkligare och jag vet förutsättningarna.
 
Men för att säga det lite kort - mår bra. Är trött och så, men känner mig faktiskt mer energifylld än jag brukar. Så håller tummarna för att det här kommer bli bra nu...
 
Däremot är jag ingen människa som är särskilt förtjust i den här värmen...är alldeles för ovan än så länge.

Mitt jobb och en fredagkväll med mys

En av sakerna jag gillar bäst med mitt jobb är att jag får vara med "bakom kulisserna". Jag jobbar som bebyggelse-/byggnadsantikvarie och många av ärendena jag hanterar berör häftiga kulturmiljöer som oftast är kända ur exempelvis ett kultur-turism perspektiv, men där jag får följa med bakom kulisserna för att se vad som sker bakom verksamheten och miljöerna för att få dem att gå ihop. Kan få frågan ibland om jag varit på låt oss säga Läckö slott, och jag svara ja, det har jag. Men jag har inte gått någon guidad tur där, istället har jag fått klättra på byggnadsställningar för att kika på fasadputsen. Samma sak med Tjolöholms slott och Gunnebo slott (även om jag båda dessa ställen gått guidade turer också). Jag har också jobbat otroligt mycket med kyrkor - en annan kulturmiljö som de flesta av oss är otroligt vana att se. Just nu har jag ett mycket spännande ärende som berör en relativt modern kyrka och som är skyddad enligt kulturmiljölagen. Det är så häftigt att få ha varit med i planeringen och nu se det som planerades då utföras. Kommer bli spännande och svårt att följa detta jätteprojekt som inte ska vara helt färdigt förrän om ett år.
 
Blir bio ikväll, nu när det inte blev någon Örebroresa. Och ja, självklart blir det denna film...
Ska bli så spännande och jag hoppas verkligen att jag kommer tycka om filmen. Jag hoppas att huvudrollsinnehavarna har kemi, att kärlekshistorien är nervkittlande, att de inte gjort om allt för mycket från boken.
 
Vad ska ni göra i helgen?

Den andra resan

(null)
För ungefär 2 år sedan vägde jag 10 kilo mindre än jag gör idag. Jag hade då med hjälp av Viktväktarna gått ner drygt 15 kg och var bara några kilo från målvikt. Allt eftersom jag kände mig bekväm med mig själv, kunde ha de kläder jag ville ha och faktiskt mådde bra, så började jag slarva och var inte riktigt så noga med att räkna poäng, vilket gjorde att jag stod still i vikt - pendlade mellan 1 kg - i drygt ett halvår. Det var när det halvåret hade gått som min energilöshet dök upp på allvar och kanske var det så att även oförmågan att orka fortsätta med viktväktarna då den där sommaren också var ett resultat av utmattningssyndromen och en annalkande depression. Det vet inte jag, men på 1,5 år gick upp nästan allt som jag hade gått ner och eftersom jag hade skänkt bort alla stora kläder, så började mina kläder bli för små.
Sakta men säkert efter diagnosen så har jag också börjat tänka på att börja äta smartare igen och för ett par månader sedan började gå på viktväktarmöten och faktum är att jag ÄLSKAR rutinerna som det innebär att hålla koll på poängen jag äter. Jag gillar nya flexsystemet mycket och det verkar gilla mig också. Som notisen är ovan antyder är jag under 80 kg igen och har än så länge haft minus på alla invägningar. Så nu håller jag timmarna att det kommer fortsätta så här, att jag kommer orka. Jag behöver känna att jag klarar av detta för självkänslans skull och för att jag vill komma i mina fina kläder igen.
 
Jag har satt upp lite små mål med min viktnedgång och första stora målet just nu är Namngivningsceremonin för min syster två barn där jag ska bli fadder åt båda. Jag vill kunna känna mig fin i en klänning den dagen - har inga mål att gå ner ett visst antal kilo tills då, bara känna mig bekväm och glad i en klänning. Jag har inte bestämt vilken klänning det blir än. De här under har jag kikat på - den gula har jag inte provat ännu (finns på Lindex) och den under har jag faktiskt köpt trots att den är liiiite för liten ännu så länge (Gina Tricot - var så rädd att den skulle ta slut för den är så fin). Har också kollat lite på andra klänningar, men är svårt med modellen på mig - stora bröst, ingen midja och ingen rumpa. Vad ska man för sorts klänning då?
(null)
(null)
 

Ett liv, en dans, en dröm

När botten är nådd och du inser att du inte kommer klara av detta på egen hand, då är det dags att börja rannsaka sitt liv och lära känna sig själv igen.

RSS 2.0