Upp och ner fram och tillbaka

Usch, de senaste veckorna så har måendet rasat neråt. Jag vet inte riktigt varför och börjar fundera över om medicinen faktiskt fungerar på mig eller ej. Jag har varit sååååå otroligt trött de senaste veckorna och sover nästan 10 timmar per natt. Tyvärr är grannen under mig igång med sina nattliga samtal igen och han har väckt mig nu 3 nätter på raken. Jag är sååå nära att går ner att prata med honom igen, det är ALDRIG tyst. Han dunkar och smäller och flyttar möbler, han är så högljudd och har gjort mina nerver helt utslagna. Jag hoppas verkligen att det stämmer att han kommer att åka över havet den 8 mars, håller tummarna. För jag behöver lugn och ro, behöver få kunna lägga mig när jag vill och få sova så länge jag vill. 
 
Jobbet går också dåligt just nu, men jag försöker ändå kämpa på. Det är mycket jag kan göra som inte tar så mycket energi, men jag skulle också behöva skriva två rapporter. Jag har dock jättebra kollegor som tröstar och visar intresse. Helt galet vad snälla de är. Jag får leenden och intressanta frågor, jag får frågor om hur jag mår - vilket är guld värt. Jag tror inte det är många som förstår hur viktig den frågan är. 
 
Det värsta just nu (förutom grannen under) är att jag gått upp så mycket i vikt och att de flesta av mina kläder inte passar längre. Jag känner mig inte bekväm alls längre med hur kroppen är. Jag måste ha gått upp alla 15 kg som jag gick ner för 2 år sedan och jag undrar om jag någonsin kommer hitta energin igen att gå ner dem. Jag skulle behöva det. Jag vill kunna ha mina fina kläder, jag vill orka med en hel danskväll utan att tappa andan. Jag vill orka leka med syskonbarnen. Jag vill ju helt enkelt må bra igen, men hur ska jag nå dit om nu inte medicinen tycks hjälpa. Hur ska jag då kunna komma igång med träning och mat igen? 

Ett liv, en dans, en dröm

När botten är nådd och du inser att du inte kommer klara av detta på egen hand, då är det dags att börja rannsaka sitt liv och lära känna sig själv igen.

RSS 2.0