Fredag förmiddag sa vi hej då till varandra och gav oss iväg åt olika håll i Sverige. Brorsan och dem skulle ut till skärgården en sväng för att bada och sedan fara ner till Falkenberg för natten, syrran och mamma och pappa for hem och jag stannade kvar i Göteborg för skulle passa på att hälsa på mina vänner när jag ändå var där. Jag har ju bott i Göteborg i 3 år och pluggat. Det är utan tvekan 3 av de bästa åren i mitt liv och princip alla mina bästa vänner har jag lärt känna här. Vi umgås inte alls ofta längre, men när vi väl ses så är det fantastisk trevligt och roligt. Men de hade inte semester som mig, så jag fick spendera en dag i Göteborg på egen hand innan jag kunde möta upp med dem för en middag. 

 

Så började med att ta mig in till stan där jag först gick till Trädgårdsföreningen - en plats jag faktiskt aldrig varit på, även om jag till och med gick i skolan nära ett tag. 

Som den byggnadsantikvarie jag är kanske jag tyckte konstruktionen på palmhuset var det mest spännande, men där fanns även en hel del spännande växter. 

 

Efter trädgårdsföreningen gick jag på stan en sväng och bla in en kortis på Stadsmuseet, men jag var verkligen inte sugen på något museum den där dagen, så begav mig istället på Avenyn och Hard Rock Café för lite lunch i lugn och ro. Efter lunchen gick jag till Bergakungen på bio - Antman and the Wasp (var ok, men inte så mycket mer). Ljuvligt svalt i biolokalerna, det är inte sista gången jag varit på bio denna sommar. Mötte sedan upp med C och vi tillsammans gick upp till restarangen vi skulle äta där S stod och väntade. Blev Frankinspirerat - Levantine som jag aldrig har provat, men jisses så gott det var. Vin och Boeuf Bourguignon och mycket trevlig sällskap. 

S och C och våra vinglas och deras mattallrikar (S åt entrecote och C Moules frites). 

 

Sov hemma hos S och dagen efter (lördagen) begav vi oss ut på lite äventyr i Göteborg. Vi tog siktet på Vagnhallarna i Majorna och promenerade därifrån ner mot Nya varvet. Paserade massvis med helt fantastiska gamla byggnader. Älskar tegel och det är så roligt att se alla årsringar som sådana här byggnader har. 

Älvsborgsbron som jag en dag ska springa över är tanken - blir det redan till nästa sommar??? Göteborgsvarvet går alltså över den där...

Vi stod länge och tittade på denna byggnad när vi insåg att den var byggnadsminneskyddad, tog oss ett tag att förstå att den hörde till byggnadsminnet Nya varvet. S älskade nämligen detaljerna kring entrén - sådant ser en inte så ofta. Jag fick kasernkänsla av byggnaden - att det var militärt kändes inte som någon överaskning, men att det var så gammalt som det var var det. Sådana där stora regenmenten dyker ju egentligen inte upp förrän kring sekelskiftet 1900, och dessa byggnader var nästan hundra år äldre. 

Jag själv föll ju för dessa byggnader med träpanel (locklist) och otroligt symetriska. Fanns även exempel på riktig tidstypiska empirhus. 

Sedan begav vi oss tillbaka till foten av Älvsborgsbron och Röda sten för att äta lunch. Älskar den här platsen, även om den karg och känns sunkig. 

Riktigt coola väggmålningar på vägen in till restaurangen. Tänker att det är sådana där bilder en kan stå och titta på länge och ändå upptäcka nya saker. 

Min och S lunchtallrikar. Jag åt fisktacos och S en meze-tallrik, eller vegans plockltallrik - minns inte nu vilken det var. Gott var det då så det räckte och blev över. 

På söndagen mötte vi upp med C igen och gick och åt lunch på ett kafé innan mitt tåg skulle gå. 

Göteborgsresan var verkligen så himla bra och behövlig och jag längtar alltid tillbaka igen innan jag ens hunnit lämna den. Hade kanske önskat att jag kunnat visa familjen mer av mitt Göteborg, men det är svårt att göra staden med barn, eftersom jag kan staden utifrån mitt eget liv som singel och student - och då är den fantastisk. Sedan slet värmen på oss också. Men jag är så otroligt tacksam över att ha funnit de vänner jag har och att jag fortfarande får ha dem, trots att det i år är 8 år sedan vi slutade universitetet. S är 3 år äldre än mig och totalt obrydd om ålder, vilket även jag börjar bli. Varför ska man behöva anpassa sig till en ålder som inte på något vis förklarar vem jag är och vad som gör mig glad. Det känns bara som ännu en nyckel till att må dåligt och det viktigaste för mig ändå att JAG ska må bra nu, sen hoppas jag att resten löser sig ändå.