Ett liv med eller utan barn...

Tanken är ju egentligen att jag inte ska nätdejta just nu, men jag har ju några jag pratat lite med på Tinder ändå, för det blev en effekt av uppbrottet med han jag dejtade här förut att jag kände panik av att inte ha något på gång längre, så swipade höger på allt som lät bra ett tag och började framförtallt prata med en man som varit intressant och även varit intresserad av mig. MEN så har jag känt lite att han uppskattar lugnet hemma, att han nog inte känner att de är viktigt med barn, att han prioriterat hus och gård istället för att bo billigare och exempelvis kunna resa. Så jag ställde frågan rakt ut här igår och förväntade mig nästan det svar jag fick.
 
"Hur känner du för det här med familj och egna barn?" 
"Känner mig avigt inställd till barn, det lockar mig inte alls!" 
 
Och så förklarade han att hans senaste förhållande spruckit av just den anledningen. Det här fick ju mig på en gång att tänka till, vad vill jag? Men faktum är att jag vill ha möjligheten att få barn, det kanske är så att jag inte behöver ha det i slutändan, men jag är inte redo att ta det beslutet just nu. Skulle jag träffa drömmannen så vill jag ha möjligheten att säga ja, vi provar att skaffa barn, det blir ett äventyr. För det är nog egentligen det jag söker - äventyret.
 
Jag listade upp för mig själv två olika versioner av ett framtida liv:
 
1) Jag hittar ingen att skaffa barn med, väljer att inte skaffa barn, lever med någon som inte vill skaffa barn - då kommer jag behöva få resa mycket, utmana mig själv med upplevelser och äventyr, testa nya saker, konstant söka kickarna, köpa en stuga som jag kan renovera, bli den bästa moster/faster som finns och skämma bort mina syskonbarn till max, träffa mina vänner och äventyra tillsammans. 
 
2) Jag träffar mitt livs kärlek och vi får barn, ett eller om vi till och med hinner två - köpa hus på landsbygden och bygga upp ett fantastiskt hem tillsammans, resa med barn, umgås med syskon och syskonbarn, släkt och vänner. Det kommer dock krävas att jag och en framtida partner delar på ansvar och uppgifter, för själv kommer jag inte orka med att ta hand om barn. 
 
Jag förstår utifrån dessa punkter att får jag inte barn så kommer jag få jobba dubbelt så hårt för att klara av livet och inte känna att jag går under av ensamhet. Men med barn så kommer jag också ha en konstant oro över att det inte kommer att gå bra på grund av mitt mentala tillstånd. Vad händer om jag får en förlossningsdepression eller min ångest blir ohållbar? Vad händer om min partner lämnar mig?
 
Jag är med andra ord livrädd för båda dessa scenarion, men framförallt är jag livrädd för att aldrig få känna hur det känns att vara lyckligt kär...så det är kanske där jag ska lägga mig fokus. Hitta någon att älska som också älskar mig...finns han...
 
Ska i varje fall bli intressant att se vad han svarar på detta meddelande, om det blir tack och hej direkt...för skulle kanske vilja träffa denna karl i varje fall innan jag säger tack och hej!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ett liv, en dans, en dröm

Mitt perfekt operfekta liv som jag egentligen älskar...men som ständigt utmanar mina gränser. Här skriver jag om träning, matlagning och bakning, jobbet som byggnadsantikvarie, nya utmaningar och äventyr, dejting och hur en får omvärdera livet när utmattningssymptomen slår till.

RSS 2.0