Något som har ändrats de senaste åren är att jag har hittat en motivation till att träna som faktiskt fungerar. Jag har aldrig känt mig bekväm med att tänka att träningen är ett måste, ett nödvändigt ont, till för att få en snygg kropp, gå ner i vikt, få en större rumpa, plattare mage osv. För mig har den motivation istället varit kontraproduktiv. Jag har alltid sett träning som något rolig, något en ska älska att göra och något jag älskat att göra. Men om och om igen matas en med folk som just skriver det där att "träningen är ett nödvändigt ont", att det är sååå tråkigt att gå på gym - inte undra på att det är svårt att hålla vid träningen då. Att göra något en tycker är tråkigt har då aldrig uppmuntrat mig till stordåd, snarare tvärtom. 

 

När jag för några år sedan för första gången kom i kontakt med Anders Hansens bok Hjärnstark så började jag äntligen förstå vad det var jag var på jakt efter. Träning som ett sätt att stärka den här dumman hjärnan som alltid bråkar med mig i form av stressymptom som blev utmattningssymptom som blev en depression och trötthet och även att jag har den här personlighetstypen som i bland kallas HSP, ibland att en är en "känslig person" - i vilket fall är jag en person som känner mycket men inte alltid kan reda ut mina känslor eller de känslor som ramlar över mig från andra (dvs att jag lätt noterar känsloskiftningar hos andra och kan bli både nervös, glad, orolig, rädd osv fastän inget egentligen sägs). 

 

När jag under det senaste året kämpat enormt med utmattningssymptom och bergodalbanekänslor så har träningen blivit min livräddning. Folk har sagt åt mig att dra ner på aktiviteter och stanna hemma och vila istället när de sett mig, att jag inte behöver träna så mycket om jag blir så trött - men jag har lugnt försökt förklara för dem att jag behöver träna för att orka. Träningen gör att jag får bättre sömn, träningen gör mig glad eller ger mig energi. Jag upptäckte att för att klara av allt omkring mig så behövde jag göra någon sorts aktivitet varannan dag innan demonerna och stressen började bråka med kroppen igen på ett negativt sätt.

 

Att lära mig det här och hur olika träning påverkar min kropp och mitt mående på ett psykiskt vis är så mycket bättre motivation än något jag någonsin tänkt förut. Har aldrig hållt i träningen så bra som jag gjort nu de senaste 8-9 månaderna. Och kanske det viktigaste av allt - jag har hittat träning som både ger mig detta, SAMT är otroligt roligt. Sen i våras tränar jag med Runacademy i Västerås - löpträning i grupp. Ska erkänna att jag inte alls egentligen visste vad jag hade att vänta mig av detta och var nog kanske lite skeptisk till en början, men det har verkligen överträffat min förväntningar och idag längtar jag efter mina måndagsträningspass uppe på Rocklunda. Utöver löpningen tränar jag också Crossfit och nu har jag hållt på i lite drygt 1 år och 4 månader. Jag tycker fortfarande jag är nybörjare, men faktum är att det går bättre och bättre och jag verkligen känner hur jag utvecklas, orkar mera och framförallt att jag nästan höll jämna steg med de där som är skitduktiga igår. 

 

Kort sagt för att avsluta detta: Löpningen ger mig energi och Crossfiten gör att mitt humör förbättras avsevärt - jag blir helt enkelt gladare och lugnare i sinnet av att träna det. 

 

Och i morgon ska jag nog och dansa för första gången på mycket länge...men först extra pass med Runacademy i morgon bitti.