"Faster, jag älskar dig..."

(null)
Mitt äldsta syskonbarn blir 7 år i september, det innebär att jag varit faster i 7 år till en av de mest fantastiska människor jag vet (det är henne jag håller i handen på bilden ovan). Jag har älskat henne helhjärtat sedan brorsan ringde och berättade att hon var här, älskar henne mer för var dag som går och allt eftersom syskon dykt upp (2 st) och 2 systerbarn (så jag är moster också), så inser jag att de här ungarna är mitt liv. De är halva mitt hjärta, de är personer jag skulle göra vad som helst för. Så att då få höra "faster, jag älskar dig, jag älskar dig jättemycket" - då rinner tårarna och hjärtat slår hårdare.   
(null)
Var i Stockholm i helgen och umgicks med brorsbarnen och svägerskan när brorsan var ute på andra äventyr. Sådan chans för lite egentid med svägerskan och de små liven, behövligt och energigivande. Vi badade och åt glass och lekte i lekparken och tittade på film.
(null)
De bor ganska så nära Ålsten, så fick återse min favoritgata - den fantastiska funkisgatan. Svägerskan berättade att även hon älskar denna gata då den påminner henne om hemma (Florida), så förklarade för henne att husen här är gamla, från 1930-talet och är på sätt och vis en del av Art-Deco arkitekturen och då nickade hon instämmande och förstod att det nog inte var så konstigt att hon tyckte att de kändes "osvenska" - även om jag tycker de är väldigt svenska och väldigt mycket funkis. Tycker i varje fall att det är så himla härligt att de har fått bevaras så väl, att skyddsbestämmelser faktiskt hjälpt i det här fallet.
(null)
Lillkillen (16 månader) började också öppna upp sig mer inför mig och känna sig bekväm. Han börjar prata mer och mer och gör allt för att härma sina storasystrar som är hans idoler. Och sen är det så himlars roligt, för han älskar bollar. Kastar redan jättehårt och sparkar gärna på fotbollar. Svägerskan tänker att han kan bli baseballspelare (som det Red Sox fan hon är, jag gillar förvisso också baseball), medan jag tänker fotbollsspelare och kan inte hjälpa att tänka på det som mamma och pappa berättat om brorsan som liten - att man inte kunde gå förbi en fotboll ute utan att han skulle dit och sparka på den.
 
Nu till helgen är det midsommar och då kommer förstås alla syskonbarnen hem till Dalarna för firande. Vi får se om vi kan få till det så att alla åker till samma ställe. Vi har ju egentligen inget midsommarställe som vi alltid åker till, utan har testat lite olika ställen kring Falun. Sundborn ett år, Svärdsjö ett annat, detta år siktar vi nog på Vika.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ett liv, en dans, en dröm

När botten är nådd och du inser att du inte kommer klara av detta på egen hand, då är det dags att börja rannsaka sitt liv och lära känna sig själv igen.

RSS 2.0