Den andra resan

(null)
För ungefär 2 år sedan vägde jag 10 kilo mindre än jag gör idag. Jag hade då med hjälp av Viktväktarna gått ner drygt 15 kg och var bara några kilo från målvikt. Allt eftersom jag kände mig bekväm med mig själv, kunde ha de kläder jag ville ha och faktiskt mådde bra, så började jag slarva och var inte riktigt så noga med att räkna poäng, vilket gjorde att jag stod still i vikt - pendlade mellan 1 kg - i drygt ett halvår. Det var när det halvåret hade gått som min energilöshet dök upp på allvar och kanske var det så att även oförmågan att orka fortsätta med viktväktarna då den där sommaren också var ett resultat av utmattningssyndromen och en annalkande depression. Det vet inte jag, men på 1,5 år gick upp nästan allt som jag hade gått ner och eftersom jag hade skänkt bort alla stora kläder, så började mina kläder bli för små.
Sakta men säkert efter diagnosen så har jag också börjat tänka på att börja äta smartare igen och för ett par månader sedan började gå på viktväktarmöten och faktum är att jag ÄLSKAR rutinerna som det innebär att hålla koll på poängen jag äter. Jag gillar nya flexsystemet mycket och det verkar gilla mig också. Som notisen är ovan antyder är jag under 80 kg igen och har än så länge haft minus på alla invägningar. Så nu håller jag timmarna att det kommer fortsätta så här, att jag kommer orka. Jag behöver känna att jag klarar av detta för självkänslans skull och för att jag vill komma i mina fina kläder igen.
 
Jag har satt upp lite små mål med min viktnedgång och första stora målet just nu är Namngivningsceremonin för min syster två barn där jag ska bli fadder åt båda. Jag vill kunna känna mig fin i en klänning den dagen - har inga mål att gå ner ett visst antal kilo tills då, bara känna mig bekväm och glad i en klänning. Jag har inte bestämt vilken klänning det blir än. De här under har jag kikat på - den gula har jag inte provat ännu (finns på Lindex) och den under har jag faktiskt köpt trots att den är liiiite för liten ännu så länge (Gina Tricot - var så rädd att den skulle ta slut för den är så fin). Har också kollat lite på andra klänningar, men är svårt med modellen på mig - stora bröst, ingen midja och ingen rumpa. Vad ska man för sorts klänning då?
(null)
(null)
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ett liv, en dans, en dröm

När botten är nådd och du inser att du inte kommer klara av detta på egen hand, då är det dags att börja rannsaka sitt liv och lära känna sig själv igen.

RSS 2.0