Skrika mot horisonten att jag orkar inte...

Jag känner verkligen idag att jag orkar inte mer. Jag orkar inte hoppas och tro att han ska ändra sig, för det känns inte så. Det är kanske min HSP som skvallrar, för jag anar att efter konserten i morgon så kommer han säga att det här är inte någon bra idé och vi borde inte ses mer. Helst skulle jag vilja ta honom med storm i morgon. Vara vacker och oemotståndlig och få honom och tråna och sedan bara säga "Nej, det blir inget ikväll. Jag behöver att du kämpar mer för mig, visar att du vill ha mig - om det är det du vill!" Men hur fasen kan jag hinna dit på en dag i både självförtroende och självkänsla, kommer ju inte gå. Försöka ska jag dock, det är ett som är säkert. Och roligt på konserten ska jag.
Sen fick jag menshelvetet idag också och det tycks vara en version "hemsk mensvärk" denna gång. Så överhuvudtaget så kommer jag inte gå hem med honom i morgon - OM han inte (mot förmodan) skulle uttrycka sin kärlek för mig. Men det är VERKLIGEN bara hon den där som älskar romantiska komedier i mig som vågar drömma om det. Ha ha ha, det händer ju aldrig i verkliga livet och verkligen inte av honom.
Är det inte ofattbart sorgligt egentligen? Jag som är en självständig och för det mesta ganska stark kvinna, kan bli så förändrad när det kommer till kärlek och män? Jag är så säker på att det beror på att jag är totalt utsvulten vad gäller att någon av de motsatta könet visar någon liten uppskattning för mig. Är så arg och ledsen på att jag inte fattat detta tidigare och hade kunnat öva mer...suck, men bättre sent än aldrig antar jag...